När vi skulle upp till Norrland för att vandra valde vi att ta bilen upp istället för tåg eller flyg, av lite olika orsaker bland annat för att vi har hund med oss men även för att vi skulle kunna stanna på vägen och se olika saker! Första dagen (måndagen den 3/8 2015) körde vi till Vilhelmina, till Johans pappa, där vi sov över en natt. Sedan dagen därpå så körde vi till Kvikkjokk fjällstation där vi skulle lämna vår bil. Kvikkjokk skulle ju bli vår målgång så det passade ju bra att ställa bilen där, dom har en stor parkering i anslutning till fjällstationen. Fördelen med att ta med bilen är att du inte har en tid att passa på vägen hem, inget tåg eller flyg som åker ifrån dig om du inte håller tidsschemat. Vi sov över här en natt innan vi skulle fortsätta vår resa vidare upp mot Abisko. Först var tanken att vi skulle ta bussen från Kvikkjokk till Murjek, och sedan tåget därifrån och till Abisko. Men min bror Jimmy ville också upp för att se norra Sverige och dess underbara natur, dock inte för att vandra men för att campa med husvagnen. Så han kom och hämtade oss i Kvikkjokk och vi åkte tillsammans upp till Abisko, detta var på onsdagen. Vi sov i Jimmys husvagn när vi väl kom upp.

Vilken känsla att gå igenom porten till Kungsleden, att ta de första stegen på vår långa vandring.. Wow! Som vi längtat och drömt efter denna dag!
I flera dagar innan vi började gå så hade vi haft koll på väderleksrapporten och SMHI hade varnat för riktigt mycket regn, så vi var lite oroliga för hur detta skulle gå. Men vi hade kanske blivit bönhörda, när torsdagen kom och vi skulle starta så var det uppehåll =)

Etappen mellan Abisko och Abiskojaure är relativt lättvandrad. Det var ganska så flackt denna sträcka, dock var det lite blött på sina ställen men det var ju inte så konstigt med tanke på hur mycket det hade regnat dagarna innan. Man går mestadels genom björkskog på denna etappen.

• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/abisko-abiskojaure/

Etapp 2 var en riktigt prestation att klara av, hela första milen var en uppförsbacke! Höjdskillnad: 485 meter upp, sen 200 meter ner. Det börjar med fjällbjörkar men går snart över till kalfjäll här. Även om det var en riktigt tuff etapp så var det helt klart en av de dagar som etsat sig kvar i minnet, vilken natur, vilka vyer, vilken känsla. Så himla vackert! Vi längtar tillbaka hit varje dag. Och denna dagen hade vi strålande solsken hela dagen. De sista 4 kilometrarna innan Alesjaures fjällstation så tog vi båten över sjön. Det var en väldigt härlig Same som körde båten och han hade underbara historier att berätta. Max var inte helt bekväm med att kliva i och ur båten, men att åka i den det var gött =)

• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/abiskojaure-alesjaure/

Eftersom dagen innan var en väldigt lång och tuff etapp så kändes det skönt att veta att denna dagen skulle bli något lättare. Nu var vi ganska så högt över havet (1100 m.ö.h) så bitvis så gick vi igenom snö, vilket var ganska så häftigt! Max var överlycklig =)
Denna sträckan är ganska så stenig men relativt lättvandrad!

Vi stannade vid Tjäktja fjällstuga (obs ej station, så dom har ingen affär eller bastu men toalett finns) över natten. Stugan fanns på andra sidan älven så man får gå över en hög bro för att komma dit.

• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/alesjaure-tjaktja/

Den här dagen gjorde vi en egen dragning av etapperna, egentligen slutar denna etappen vid Sälka men vi valde att gå en bit till. Vi gick till ett rastställe som heter Kouperjåkka, det är ingen fjällstuga eller så här men det finns ett utedass och det var fler än vi som valde att gå denna extra sträckningen så det var många som hade slagit upp sina tält här. (Det är ju även folk som kommer ifrån andra hållet, som går från söder till norr).
Fram till Sälka var det ganska så stenigt, vilket kan vara lite jobbigt att gå på då det känns i fötterna. Men efter Sälka blev det lite snällare terräng. Kuoperjåkka kan verkligen rekommenderas för tältning, det var riktigt mysigt här!

• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/tjaktja-salka/
• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/salka-singi/

Även denna dagen blev det en "special-etapp", eftersom vi slog ihop en och en halv etapp dagen innan så valde vi att gå en och en halv etapp denna dagen med. Vår gps fick slut på batterier innan vi kom fram till Keb men det blev ca 2 mil att gå denna dagen.
Vandringen fram till Singi var ganska så lätt, men när vi svängde av mot keb så blev det väldigt stenigt igen och ganska mycket backar vilket var lite jobbigare än tidigare på dagen. Men herregud vilken natur, de som säger att det är lite som att gå i sagan om ringen-natur har verkligen rätt! WOW! När vi gick in i detta bergsmassivet så kände vi oss så fruktansvärt små, jösses vilka vyer.
Vi valde att slå upp tältet strax innan Kebnekaise fjällstation då vi började bli ganska så trötta efter denna etappen och jag hade fått en hemsk vattenblåsa på ena tån vilket var ganska "oskönt" att vandra med ;). Denna natten somnade vi som stockar! Detta var också första gången sen Abisko som vi hade liiite mobiltäckning på Telia (inget annat funkar här uppe). Vattenblåsan överlevde inte natten, fram med kniven och skoskavsplåster så var jag fit-for-fight tills nästa dag....

• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/salka-singi/
• https://www.svenskaturistforeningen.se/leder/abisko-nikkaluokta/singi-kebnekaise/

Den här dagen vaknade vi till ett mulet väder, molnen bara välde in över bergen och det var omöjligt att se bergstopparna. Strax efter vi fått i oss frukost och höll som bäst på med att få ihop tältet och ner med allt i ryggsäckarna så blev molnen mörkare och mörkare.. Vi insåg att snart kommer vi att bli dränkta! Vi har nog aldrig packat och fått på oss regnkläder så fort tidigare ;) men så fort vi fått på regnskyddet på väskorna så kom det en mindre störtflod över oss, men den var snart över igen. Det var dags att gå tillbaka till Singi (där vi svängde av mot keb) där vi skulle tälta innan det bar av söder ut igen. Ungefär halvvägs till Singi så fick Max tag i en fjällämmel. Han hade blivit väldigt duktig på att fånga dessa, med väska och allt på, vid detta laget. Men vi ville ju helst inte att han skulle äta dessa, så varje gång han fångade en så plockade vi ut den ur munnen på honom. Detta var aldrig ett problem då han är väldigt snäll! Men just denna gången så fick Johan in fingret precis när Max bet ihop om lämmeln för att svälja den, och det som inte får hända hände. Johans finger gick AV!!! (Inte helt, den satt fast i en liten skinnflik, men man kunde liksom lyfta av toppen). Herregud vilken tumult det blev, fram med första hjälpen och Johan fick först sköljt fingret i den rena kalla jokken som, som tur var rann precis intill oss. Sen fick vi hjälpas åt att tejpa ihop hans finger och på med massa kompresser och bandage. Stackars Max han skämdes, aldrig att han skulle vilja skada husse eller matte. Men Johan han är tuff (för tuff), han klarade detta bra och han hade som tur är inte så himla ont. Vi hade ca 2 timmar kvar till Singi och vi bråkade/ argumenterade om hur vi skulle göra. Johan ville fortsätta gå i 8 dagar ner till Kvikkjokk och jag tyckte att han behövde komma till en läkare! Vi kom i alla fall till slut överens om att vi skulle ta in i en stuga i Singi och lugnt och sansat göra rent och lägga om såret och ta ett beslut därifrån. Väl  framme i Singi så fanns det inga helt tomma stugor utan vi fick dela stuga med en tysk barnfamilj. Vilket väl var en himla tur, mamman i familjen var läkare (med läkarväska med sig) och pratade dessutom svenska! Vad är oddsen för det liksom? Hon öppnade upp vårt hemmabygge till omplåstring och det första hon säger är att han måste till en läkare omedelbart, han behöver antibiotika och stelkrampsspruta! Efter ytterligare lite argumentation med min macho-kille så ger han sig och jag pratar med stugvärdarna som hjälper oss att ringa dit helikopter på satelittelefonen. Vi fick flyga helikopter över kebnekaise vilket var väldigt häftigt, och vi landade sen i Nikkaluokta därifrån fick vi ta taxi till Kirunas akutmottagning.... Det blir inte alltid som man planerat, men det gäller att man är förberedd på allt.
Första förband ska med i packningen!! Och Hunden får ha sina lämmlar ifred nästa gång ;)

Helikoptern kom och hämtade oss och efter en timmes taxifärd så kom vi till Kiruna lasarett där Johan blev ordentligt omplåstrad och fick antibiotika och stelkrampsspruta. Johans snälla pappa hämtade oss i Kiruna och körde oss tillbaka till vår i bil i Kvikkjokk. Vad skulle vi göra utan dig?

Semestern blev ju inte riktigt som vi tänkt oss, men allt slutade bra! Fingret sitter fast igen och vi funderar redan på nästa äventyr, vi måste ju gå färdigt.

Däremot vill jag än en gång påpeka vikten av att ha med sig ett första förbands-kit! Man vet aldrig vad som händer på vägen.

Ta hand om er! Snart är vi uppe i vildmarken igen...